Och så var man påväg till jobbet. Helgen i Örebro har varit awesome. Orkar inte gå in på detaljer just nu, men man kan säga att det inte känns så kul att vara tillbaka i vardagen igen. Gnäll gnäll.

Jag överlevde gårdagen. Med nöd och näppe typ. Man blir rätt sliten av ett dubbelpass.
Så idag ska man till Örebro.
Jag är så trött

Just nu är jag påväg till jobbet. Och idag ska jag jobba 10 timmar. Kul. Fast det kommer nog finnas saker att göra idag så förhoppningsvis går tiden relativt fort.
Imorgon däremot, och tre dagar till, ska jag och en kompis iväg till Örebro på minisemester. Woo! Så jag får härda ut idag. Helt enkelt.

Då var man påväg till jobbet igen. Jag sov typ 9 timmar inatt men är så jävla trött ändå. Natten till igår sov jag dock bara 5 timmar, så det kan ju ha med det att göra. (Men jag fick träffa världens sötaste bebis så det var värt det!)
Min trötthet kan också ha att göra med att jag (efter passet jag är påväg till) har jobbat två sexdagarsveckor i rad. Det är jobbigt.
Förra sommaren minns jag att jag jobbade sexdagarsveckor utan problem, som mest 10 dagar i rad om jag inte minns fel. Fast då var jag ny, ung och fräsch. Och så var det tre olika butiker jag jobbade i. Omväxling! Plus att restiden per dag (tur och retur) var nerkortad med sisådär en och en halv timme. Fast jag trivs bättre där vi bor nu.
Babbel babbel. Hursomhelst. Så jobbar jag bara tre dagar nästa vecka. Med dubbelpass på onsdan förvisso. Men sen bär det av mot Örebro för minisemester!! Jag och min stockholmare som ej än varit i Örebro hoppas på fint väder så att man kan ligga i bikini och glassa. Vore inte helt fel.

Nu ska jag ringa mor och gnälla lite. Om hon är vaken.

Jag är skittjock och köpte mat för 100 spänn. Fast det är en dyr butik och det ska räcka lite till imorgon också.

Det här har jag att göra idag. Plus massa annat. Woo

Man slutar aldrig att förvånas. Nu har en 71-årig man blivit pappa till ett tvillingpar. Frun (den tredje) är 25 år och allt hade gått till naturligt. Jo. Som om det skulle vara något större fel på en 25-årings chanser att bli gravid.
Jag tycker det är fint med att kärleken är blind och allt det där, att åldersskillnad inte spelar någon roll och så vidare. Det skiljer nästan 10 år mellan mig och min pojkvän så jag har väl inte rätt att uttala mig för mycket om sånt. Men snälla. Det finns gränser. Gubben har ju barnbarnsbarn. När tvillingarna är 20 år är han 90, om han ens lever då.
Mamman till barnen klarar sig säkert ändå, med tanke på alla ensamstående mammor som gör det. Men jag vet inte. Det känns bara så.. konstigt?

Hah, först skrev jag  “Att inte äta sockar.” Det brukar man nog inte. Om man inte heter Boris och är en liten katt som tuggar på allt.

I alla fall.
Jag slutade äta socker för lite mer än två veckor sen. Alltså inget godis. Inga kakor. Ingen läsk. Helst inget annat som råkar innehålla lite socker.
Och jag måste säga att det går skitbra. Jag är inte sugen längre.

Ni som läser tycker säkert att det inte är en så stor grej. Att ha godisstopp. Eller sockerstopp. Men för mig är det det. Jag var aldrig ett barn som hade godisstopp i utbyte mot pengar beroende på hur länge man klarade det. Så jag har aldrig behövt vara utan. Vilket betyder att jag åt godis eller åtminstone drack en läsk eller tog en kaka till kaffet varje dag förut. Och att stå i en butik full med godis hela dagarna gör inte saken bättre.

Men så var jag i Örebro och vägde mig. Inte kul. Inte kul alls. Det var värre än jag befarat.
Så jag investerade i en stegräknare och får hoppas på att det räcker med att sluta äta godis och gå 15000-20000 steg om dagen för att gå ner några kilon. Förhoppingsvis. Jag vill inte vara en tjockis längre.

En viss läsare (Martin)  har precis påpekat att ibland blir mina bilder jag lägger upp skitstora. Detta har att göra med att jag bloggar på min iPhone. Då blir bilderna gigantiska tydligen. Och det går inte att ställa in bildstorleken via telefonen heller. Så man måste gå in och ändra i efterhand på en dator.
Fast nu har jag inte haft så mycket tid till att sitta vid en dator på länge. Så FÖRLÅT om min blogg är ful. Det är inte meningen.

Man ska nog inte klaga egentligen. I och för sig har jag inget emot att gå upp tidigt på morgonen. Men att vakna klockan fem och inte kunna somna om innan man ska upp klockan sex är ingen hit. Speciellt inte om man somnade vid ett.
Jag träffade Rebecka igår, mycket trevligt. Men kom hem typ vid tio. Sen betalade jag och Martin alla räkningar och lite sånt. Så jag satt ju inte uppe och gjorde ingenting faktiskt.

Hursomhelst så är jag påväg till möte i en annan butik. Så jag var tvungen att gå hemifrån sju imorse. Sju!
Självklart får jag vara med om värsta rusningen nu vid halv åtta-åtta. Det är folk överallt! Jag tog tvärbanan eftersom jag helst undviker tunnelbanan vid rusning. Det verkar vara fler som tänkte som jag.
Det finns inte en enda sittplats och folk står överallt! Vanligtvis brukar det vara jag och några pensionärer som åker.

Jag har flängt runt mycket på sistone. I helgen var jag i Örebro för att gå till tandläkaren, fira mammas födelsedag och kolla (köpa) brudklänning till min syster. I lördags var det tokvarmt och vi åt grillat på kvällen. Typ det bästa på länge.

Sen hem och jobba. Kul.
Idag ska jag till Uppsala för att träffa min gode vän Emilia. Vi ska fika på vårt vanliga ställe och jag ser fram emot det massor. Först ska jag bara härda ut en tågresa. Jättehemskt. 40 min.
Det tar mindre tid att åka till Uppsala än att åka hem för mig. Då bor man centralt.